Bröllopsresa 2009

Epilog

Det som vi trodde skulle hända och krascha resan hände aldrig. Att vi skulle tappa bort något som skulle tvinga oss att ändra planerna. Trots våra försök med att strunta i brudbuketten (Åsa), lägga bort plånboken vid en skateboardramp i Nya Zeeland och lämna kvar datorn i en taxi (Anders) kom vi runt som planerat.

En månad går fort. Alldeles ruskigt fort. Vi har fått varit med om mycket, sett, kännt,  hört och luktat olika saker. Träffat många andra människor och kunnat träna vår engelska. Trots att vi varit på andra sidan jorden var mycket likt här hemma. Men samtidigt annorlunda. Att se julglitter i palmer, se tomtar som åker rullskridskor känns nästan overkligt. Ordning och reda och förbud, böter och konstaplar överallt. Julen skall ju vara vit och kall och mörk. Så är det i julsångerna ändå. Vi hörde aldrig någon sjunga "I´m dreaming of a white christmas..."

Efter att nogsamt övat att köra bil på vänster sida skall vi nu och lära tillbaka "the right way of driving". Och äta vanlig frukost och tycka att biffarna är jättedyra och bli irriterad för att man inte får ta med sig sitt eget vin till restaurangen

Nu har vi varit gifta i drygt en månad och det har gått riktigt bra. Varken bråk eller skandaler har behövt konkurera med Anna Anka eller Tiger. Kanske det är fel att säga att vi ser fram mot dammsugare och hundrastning tidiga mornar men att leva som vi gjort nu en månad är en dröm, nån gång måste man vakna och leva det vanliga livet så man får somna igen och drömma igen. Kanske blir det Australien och Nya Zeeland igen. Eller så åker vi någon annanstans. Det finns mycket att se och uppleva, många dykställen vi har kvar och platser att besöka. Men nu blir det det vanliga slitet ett tag framåt. Och ta tag i alla fina gåvor vi fick vi såg senast.

Nu är det slutbloggat ett tag, Tack och hej från Anders och Åsa

2009-12-24, Heathrow

GOD JUL önskar vi alla.   

2009-12-23, Cairns, Australien

Det blev ett par slappardagar efter dykningen. Åsa har en begynnande förkylning så vi tar det lugnt. Solen steker från en klarblå himmel. Drygt 34 grader och en luftfuktighet på säkert 95 grader. En kall öl blir varm på ett par minuter och det kondenseras vatten direkt på den.

Vi äter och dricker gott. Igår kväll var vi på en restaurang där personalen sprang runt med 5 kilos grillspett, nästan som kebaber och skar bitar ifrån. Sen gick vi på kasinot och gick hem lite rikare än vi gick dit.

Tidigare på dagen hade vi varit på krokodil safari. Dom är ganska stora och skräckinjagande. Turen började genom mangroveskogen och till en krokodilfarm. Man föder upp krokodiler som vi föder upp kossor hemma.

Solen steker som sagt, jag ömsar skinn på näsan för tredje gången och till och med Åsa (min fru :-) ) har bränt sig.

Vi sitter just nu på Cairns flygplats. Morgonen blev lite mer dramatiskt än vi hade tänkt oss. Jag glömde datorn i taxin och kom på det först i säkerhetskontrollen. Men det löste sig. Efter några telefonsamtal, kontakter med taxichaffisar så fick vi tag i han som körde som kom tillbaka med datorn. Ganska bra facit ändå. Har bara tappat plånboken en gång och glömt datorn en gång. Personligt rekord.

Nu åker vi hem. Från 34 grader till minusgrader. Har tjock jackor med oss så vi är beredda. Kortbyxor och fårskinnsfodrad oljerock. Kommer se fint ut på julafton på Arlanda.

 

2009-12-20, Great Barrier Reef, Australien, bilder här

Nu är vi på dykbåten. 30 personer med olika erfarenheter är ute och dyker. Några snorklar, några går dykkurser sen är vi 12 som har cert och dyker själva. Vädret är strålande. Lite sjögång på vägen ut gjorde att jag blev sjösjuk och spydde, men det renade och nu mår jag bra igen. Hoppas det inte blir samma sak när vi ska hem.

Dyker gör vi på stora barriärrevet utanför Cairns. Korallformationer ger en uppsjö av olika fiskar och sköldpaddor och andra vattendjur en värld att leva i. Vi har dykt med hajar, sköldpaddor och stora och små fiskar och vidunderliga korallformationer. Det är inte speciellt djupt, drygt 20-25 meter på de djupaste dyken men det mesta djurlivet ser vi på runt 10 meter. Stora hajar har vi sett nedanför oss och några har varit så nära som 2-3 meter.

Vi hinner med 4 dyk om dagen, ett av dom är ett nattdyk då det är kolsvart. Sikten är säkert 30-40 meter och inget dyk är utan någon speciell upplevelse. En haj som simmar mot dig, vi simmar runt med en sköldpadda, stingrockor som gräver ned sig i sanden precis framför dig, grottor för att ta några exempel

Ligger just nu på solplattformen och skriver detta, klockan är runt 6 på kvällen, solen har precis gått ned och jag har precis blivit nedspilld med cigarettfimpar som ligger i vatten av en tjej som skulle gå över mig.  En sån där rökare skulle tömma den vattenfyllda askkoppen. Dock kanske inte över mig och datorn... Luktar inte precis mumma just nu men kläderna går att tvätta och datorn funkar verkar det som.

Lite senare samma dag…

Precis uppe efter nattdyket. Började med att när vi gick ner så kom en Grey Reef shark simmande runt oss. En helskön känsla att se den så nära. Lite senare hittade vi ”Brian”, en stor sköldpadda som vi störde lite i kvällsvilan.

Nu är det kväll, lite snack, vin och skriva loggböcker.

 

2009-12-18, Cairns, Australien

Upp klockan 3 på morgonen, ta taxi 1 km, och sen börja flygtrixa. Det är väldigt enkelt att flyga i Europa har vi förstått nu. Men till sist satt vi i planet. Kändes lite konstigt att lämna New Zealand men nu skulle vi till varmare breddgrader, Cairns. Wellington var trots all väldigt kallt. Fast på mobilen hade vi set att det regnar dit vi ska, men det är trots allt väldigt varmt. 32 grader.

När man ska till Australien får man inte ha med golfskor med spikar, eller fiske grejjor. Ellar annat som rör jorden, med dobbar. Eller frukt och honung. Som exempel. Sen ska man betala 25 dollar för att lämna landet och fylla i blanketter att man skall åka in i Australien. Ibland tror jag att EU är ganska bra att ha.

Nu är vi i Cairns, Nordöstra Australien. Vi höll knappt på att komma hit. Ett bagageband strejkade och vi fick vänta en timme på bagaget. Sen ska man till inrikesterminalen. Avståndet däremellan är som mellan Märsta och Väsby… Efter lite Sydeuropeiskt trängande i köerna kom vi på bussen som skulle föra oss mot inrikes terminalen.

Det är stora plan som åker inrikes i Australien. 9 säten i bredd. Tänk det om man ska till Luleå… Maten är god, man får till och med en glass och resan gick fort. Vi hade båda bra böcker att läsa. Men ju mer norr ut vi kom, ju mer moln var det. Vi landade i ett regnoväder…

Cairns är en konstig stad. Vi måste missat mycket men på morgonen när vi ligger och solar åket minst 7 st.767:or iväg. Och en hel drös mindre jetplan iväg. Men stan verkar inte så stor. Men  idag skiner solen, riktigt pressar väder. Vi måste bli bruna tills vi kommer hem. Solskyddafaktor 0. Kollade runt lite i olika affärer p eftermiddagen, hittade en oljerock till Kowac. Flickorna kanske åxå får nåt. Om vi är snälla vill säga.

Man får inte bada i havet här. Eller man ska inte bada i havet. Där finns saltvattenskrokodiler. Om dom inte finns i havet så skall man se upp ändå. Dom kryper upp genom vattenledningarna sa damen som sålde Kowacs oljerock till oss. ”Se upp i parkerna” sa hon. Och så ville hon  ha kontant betalt.

Här finns ett Casino. Vi var där igår och förlorade en dollar. Det var nog bara vår snikenhet som gjorde att det inte blev värre.  Vet inte hur det gick till. Vi la in myntet, tryckte på några knappar, vi vann tydligen 80 cent under spelets gång men för att för att få vinsten skulle vi kalla på ”Attendant”. Vi struntade i det, mammon tog tag i oss och till sist var vi banka rupta. Med huvudena böjda smög vi oss iväg och lämnade casinot.

Åsa vaknar tidigt. Kokar kaffe och ska ut och springa. Jag vaknar när kaffet är klart och planerar dagen.

Idag har jag planerat Sol så vi bronsade mest hela dagen. Sen handlade vi handukar och bommeranger samt provade ut dykutrustningen för de närmaste tre dagarna. Vi ska dyka på GBR som dom säger här, (Stora barriärrevet på svenska).

När allt detta var klart hittade vi Cairns snyggaste och troligen sämsta restaurang. Behöver bara säga det att min Gin och Tonic lämnades tillbaka på grund av avsaknaden av smak på Tonic. Killen fattade inget, jag bad honom hälla upp ett glas med Tonic att jämföra med min drink. Han sa det smaka ju likadant. Då bad jag honom hälla upp ett glas med Vatten att jämföra med. När det smaka likadant börjande han förstå… Epilogen blev ännu värre men den besparar jag er.

Dags att sova, tidigt imorgon ska vi åka båt ut i havet, och vi hörs först om 4 dagar.

 

2009-12-12--2009-12-14, Wellington, New Zeeland, bilder här

Lördagen var en mulen lördag, jag var ute o sprang min "runt-berget-runda" på morgonen. Idag hade vi hade en gå runt stan dag, trevligt. Hemma igen läste vi bok en stund för att sedan gå ut igen och äta middag. Vi hittade tillbaka till den italienska restaurangen som vi åt på första kvällen här. Det är gott med italiensk mat! Vi hittade också samma karaokebar som vi vi var på den kvällen. Den mannen som höll i karaoken är en av Eva Virolainens släktingar, med samma förfäder sedan urminnes tider, vad detta betyder får ni fråga Eva om…

Lördagskvällen blev även kvällen då vi provade att "BTO", att ta med en egen flaska vin till restaurangen. Känns lite lattjo att komma in med en egen flaska i en påse. Vissa är lite mer sofistikerade, de har specialgjorda påsar till flaskorna. Men det gick bra, ingen reagerade.

Vilka bilar dom har där vi är. Allt ifrån gamla 40 till 60-talsbilar till dagens vrålåk. Tror vi bor vi raggar rundan men det är kul att se alla. Speciellt söndagar verkar vara dagen då man tar ut sin bil.

Vår söndag var solig, så vi passade på att sola i den fina lilla staden Mount Maungaui , här har vi trivts mycket bra! Jättetrevliga människor, underbar miljö, fantastiskt vackert, härliga stränder, hos ”rätt” restaurang god mat. Det har gjort oss gott och stanna upp lite och hinna tänka på vad vi gjort och sett hittills på vår underbara resa.

Söndag eftermiddag var det då dags att fortsätta färden vidare. Nu åkte vi från Östkusten mot västkusten, så vi hinner kolla in den kusten också. Vilket väder det blev när vi närmade oss västkusten och var uppe bland bergen, fullständigt spöregnade!!! Såg knappt ingenting och på serpentinvägar högt upp! Tur att Anders är en duktig förare, allt gick bra och vi kom ut ur regnet välbehållna!

I New Plymouth tog vi in på ett motell vid 9 pm, en luciakonsert avslutades just bredvid oss på en idrottsarena, det var julsånger! Och avslutningen var fyrverkier. Det är lite svårt att inse att det är jul, även om det finns lite julskyltning här, men mitt i sommaren? Allt var lugnt vid 10 pm.

Vi kom iväg vid 9.30 am på måndagen, efter att jag sprungit en kortis. Frukost på Burger King, det var inte gott! Vi hade bestämt oss för att vara lite turister och planen var att vi skulle åka till ett högt berg. Men det var inte det lättaste. Berget såg vi, men inga vägskyltar. Till slut hittade vi en infart åt det hållet efter  ett antal mil, med en liten skylt som talade om vilken väg vi skulle ta. Berget är 2518 m ö h. Snö på toppen. Vi kom upp till själva foten till berget, tog en fika , fotograferade, där fanns det även ett vattenfall en bit nedåt, med många trappor och med höga trappsteg! Men så vackert att se!

Nästa stopp blev längs "Surfer Highway". En bit väg som går längs kusten. Hela tiden finns skyltar som pekar ned mot olika surf stränder. Vi åkte ned till en och fann att sanden var svart. Först trodde vi att det var ett oljeutsläpp, men när vi kollade så var den alldeles svart.

Vi fortsatte sedan vår färd mot Wellington, stannade för en sen lunch bara, för att åka till flygplatsen i Wellington. Vi har hittat ett motell, ätit middag. Anders har satt igång och jobbar för fullt. Jag ska ta mig en promenad och sova sen. 

Senaste nytt: Ny blåser det storm och regnar...

2009-12-10, Mount Maunganui , New Zeeland

Upp tidigt och vidare med bilen. Maketu må vara fint men väldigt ödsligt. Vi hade sett ett ställe som heter Mount Mainganui, ett stad som ligger på en halvö. Vi hade ingen lång resa framför oss, 5 mil kanske. Väl framme så möttes vi av ytterligare en stad med vidunderliga sandstränder. Vi tyckte att det var lika bra att hitta ett ställe snabbt så det blev första bästa. Nu har vi ett rum med utsikt över havet, bubbelbad bredvid sängen och en kort promenad för att komma ner på stan.

Här pratar alla med vanandra verkar det som. I kön på snabbköket började en tant prata med mig om ditt och datt, kassörskan hängde på och snart  var vi några som pratade om vilken strand som var bäst. Folk man möter hälsar eller slänger ut sig nån fras om nåt, väder, utsikt eller nåt annat.

Sola är inte dumt. Vi passade på att sola lite på stranden och titta på surfarna. Hem och byta om och efter någon öl och vinglas på balkongen gick vi ner på stan för att äta. Hittade en trevlig italiensk restaurang (utan några Hannah Montanas). Efter en stund fick tydligen kocken tråkigt så han kom ut och började snacka med allt och alla. Och bjuda på sprit. Åsa drack en Limoncello. En Karaoke fick bli nästa stopp. Det var damernas, och tjejer runt 60 var på scenen. Det var smörigare sånger än i dandsbandskampen. Men texterna kunde dom.

Dödströtta kom vi hem. Vi hade planerat bergsbestigning dagen därpå. Och så blev det. Berg och berg. Det finns ett 300 meter högt berg längst ut på halvön. Det fungerade som försvar för Maorierna här under medeltiden och senare som befästning för Engelsmännen. För att komma upp följer man en ganska brant stig som slingrar sig upp på berget. På en del ställen var det riktigt branta stup vid sidan om stigen. Väl uppe var det en fantastik utsikt över stan.

På toppen, efter vi hämtat andan kom en farbror fram och började prata. Alla pratar här. Han var 83 år och går upp hit varje vecka. Det har han gjort i 77 år! Det fick honom att må bra, tillsammans med några öl och lite vin. Varje dag. Bil hade han också. En Cheva 1923 som han körde med. Fast mest åkte han buss. Då slapp han parkeringsböterna.

Nu är klockan 2 här, mitt på dan. Lite lätt dis men varmt och skönt. Få se vad vi hittar på. Vi bestämde oss att ligga här tre nätter. Av miljöskäl. Inte belasta naturen med avgaser:-)

2009-12-09, Maketu, New Zeeland

Vi vaknade 06.30, strålande sol, jag dessvärre migrän, men det finns det medicin för, upp o hoppa och ut och sprang, strandpromenaden fram och tillbaka. Anders passade på att blogga och jobba.

Vi åkte iväg till ett termalbad (varmt vatten från heta källor) som var jätteskönt, alla bassänger med olika temperaturer; Mellan 32-40 grader! Vi stannade på detta sköna ställe till lunch, vilken vi intog på Mac Donald´s.

Idag skulle vi förflytta oss till ”The Bay of Plenty”, det tog oss ca tre timmar till det första stället vi bestämt oss för, Whakatane. The Bay of Plenty ligger mitt på Nordön, åt öster. Vi åkte igenom den lilla staden och ner mot havet, men ingen beach!! Så vi kollade kartan och åkte mot en annan liten by/stad, Maketu, som ligger närmare havet. Klockan närmade sig fem och hungern gjorde sig påmind, så hur det än var i Maketu så skulle i stanna till imorgon. Närmast, nästan i havet låg ett camp, där några tält var uppslagna, några ungdomar höll på med sina badgrejor. Vi knackade på och en farbror utan så mycket tänder visade oss ett skjul, som inte såg mycket ut för världen, men det var ett stort och helt ok rum med dusch och toalett. Några inneboende spindlar fanns det också. Och havet ligger vid högvatten ca 6 meter utanför fönstret. Just nu är det ebb och då år det 25 meter till havet.

En tanke som blir väldigt nära när man är på en sådan här ö; strax under jordens yta bubblar och fräser det för fullt, månen gör så att vattnet försvinner långt bort för några timmar och kommer tillbaka lika nära igen, allt blir så påtagligt här när det är synligt nära.

 

Apropå middagen, så blev det den absolut godaste hittills, på en "take away seafood restarang" precis bredvid. De hade En kötträtt, vilken Anders tog (eftersom han inte äter fisk), Supernöjd Anders :-), jag tog en av alla fiskrätter, Supernöjd Åsa:-)

Efter middagen tog vi en fotopromenad utefter strandvägen. Några var ute och rastade sina hundar, en del badade och åt middag.

Klockan närmar sig 9 pm och solen har gått ner, lite ljus är fortfarande kvar, så vi ser vågorna, det är flod, så vattnet kommer närmare och närmare, VACKERT!!:)

Namnet ”Plenty” gav Cook den här vackra delen av New Zeeland 1769 efter det att han varit lite besviken på Poverty Bay och rundade nån udde och fick se detta. Här i Maketu sägs Maorierna kommit iland första gången på 1100-talet? Vid stranden  finns ett monument över detta.

Får se när vi får ut det här på nätet. Telefonen funkar inte, nätet kopplar ner hela tiden.

 

2009-12-06, Taupo, New Zeeland, lite bilder

Taupo ligger ungefär i mitten på nordön, Te Ika a Maui. Här finns Nya Zeelands största sjö som heter samma sak som staden, Taupo. Här bor det ungefär 22 000 människor. För att komma hit tog vi bilen från Napier genom ett bergigt och kuperat landskap. Vägen var smal men folk kör på ganska bra. Vyerna är fantastiska och att vädret blivit bättre gör ingenting.

Väl framme hittade vi ett motell hyfsat nära både strand och stad, några hundra meter. Vi packade ryggsäcken för att gå till Hauka Falls, ett vattenfall en bit utanför stan. Efter 3 kilometer gav vi upp och gick hemåt igen. Får nog bli bilen. Tur var väl det, visade sig bli några mil när vi väl klarat av fallen och månlandskapet.

Taupo vilar på ganska osäker mark. Hela sjön är en vulkankrater, staden ligger i en förkastning och på en del ställen sipprat ånga upp från underjorden. Det finns "Thermal power plants", kraftverk som hämtar energi från den vulkaniska värme som finns under jorden. Och månlandskapet, det är ett område där det kommer vattenånga från marken, luktar svavel och vatten och lera kokar. Häftigt att gå och kolla.

Nu har vi ätit och är dödströtta, klockan är nästan 9 på kvällen :-) Ser att bilderna hamnar lite i oordning, både idag och tidigare men orkar inte ändra. Natti från oss!

2009-12-06, Napier, New Zeeland

Ny hyrbil, denna gång en Ford V6, 4L Territory. Man börjar bli bortskämd med fina bilar. Vi har lämnat Wellington, det blåste som vanligt. En ganska lång promenad till biluthyrningen och gissa vad som låg granne. Ett tvätteri...

Några mil från Wellington mot Napier (Nord-Öst) finns en bergkedja där man åker en passväg över. Vilka djupa diken. Och det som skyddade en från att störta ned var förutom ratten ett tunt pinnstaket. Vi kom över det, Åsa fick ett klämmärke i ögat efter hon blundat så hårt.

Landskapet som kom efteråt var vidunderligt. Man förstår att dom spelat in "Ringen" filmerna här. Helt magiska berg som sträckte sig överallt. Och här och var små samhällen som liknade något man ser på filmer från Amerika.

Napier är en kuststad, ganska stor. Staden förstördes av en jordbävning under 1930-talet. När den byggdes upp igen gjorde man det i en stil som kallas "Art Deco". Gälla pastellfärger och lite Villa Villekulla över det hela.

Massor med hotell och vi hittade ett med havsutsikt, bubbelbad i sovrummet och jättefint. Tog en promenad, la oss i bubblet och tittade ut mot havet. Och det bästa av allt, dom som ägde hotellet tog och fixade vår tvätt- Så nu är det rent och fint i väskorna.

 

2009-12-06, Wellington, New Zeeland, bilder här

Vaknade upp till en mulen morgon, stack ut och sprang och kände på vinden som vi hört talas om skulle vara idag, och det var det.

Promenerade sedan mot hamnen för att inta frukost. Vi hittade ett tomt torg med en halvtom restaurang där frälsningsarmén står utanför och grillar korv till de behövande (trodde vi) ,skönt med en lugn restaurang med tanke på gårdagens middag. Vi hann beställa vår frukost och få in den, då hörs det mullrande i luften och de fullkomligt väller det in..ALLA sorters motorcyklar, på 15 min blir hela torget fullt. Säkert är de 500 stycken. En del klädda med julpynt, många hade nallar satta lite här o där på motorcyklarna. Hela restaurangen blev full av alla förare med passagerare. Kul att det alltid händer nåt’! Denna gång en motorcykelträff, en demonstration igår, vad blir det härnäst?

Efter frukost och fotografering av hojar, gick vår promenad vidare genom halva stan mot bergbanan som skulle ta oss upp mot toppen av Wellington. Själva staden ligger längst ner, sen klättrar bebyggelsen uppåt i bergen. Bergbanan såg ut som en gammal spårvagn, vi åkte mycket brant uppför berget. Vi såg några vilsna afrikaner med trummor. Undrade lite var dom gjorde här uppe. Vi började vår vandring neråt bland en enorm växtlighet och olika växter och träd utefter hela vägen ner. Kanske inte konstigt få det var Wellingtons botaniska trädgård.

När vi efter cirka 2 timmar har kommit nästan hela vägen ner hör vi nåt som liknar afrikansk musik, ni vet trummor i olika former. Vi kommer fram till en scen där det står en man och berättar om denna lilla konsert som återkommer varje år, för att fira denna botaniska trädgård och dess volontärer. Vi fotade och kollade även på denna samling av människor! Nu förstod vi vad killarna med trummor från Afrika gjorde här.

Vi gick ned till stan och hamnen igen, åt en god pasta, drack lite vin o öl. Träffade på 4 australiensare som var över på en weekendresa hit, pratade om skillnader och likheter mellan länder. Trevligt folk! Drog oss mot hotellet vid 8-tiden, för att skriva i bloggen och lite ditt o datt.

I morgon bär det av ut från stan med hyrbil, det ska bli spännande! Kanske hittar vi en tvättinrättning.

2009-12-05, Wellington, New Zeeland

Morron här i Wellington. Bor på 15e våningen med utsikt över hamnen. Igår vandrade vi runt i Wellington, världens sydligaste belägna huvudstad samt troligen världens blåsigaste. En tur ner på turistinformationen för att hämta lite material. Passade samtidigt på att komplettera med tjocka lammullströjor och hatt på en affär. Det är svalt här...

Medans Åsa gick tillbaka med inköpen till hotellet gick jag på konstutställning. Det var någon japansk konstnär som fyllt Wellingtons konsthus med 10-talet installationer. En bestod av klot som var blanka som speglar (den hette passande Narcissus) och andra var prickiga uppblåsta barbapappor, prickiga, i rum som hade samma färger som barbapapporna. Nåt rum var helt iklätt speglar.  Jag kan skratta åt installationer men när man står framför, eller i dom så berörs man ofta.

När jag kom ut och skulle börja leta upp Åsa hade torget förändrats utanför. Förberedelserna för klimatdemonstrationen hade börjat och Wellingtons klimat-elit höll på att samlas. Pratade lite med några. Vi hoppade över demonstrationen för den här gången. Kommentaren från Åsa var att "här lämnar man Anders på ett tomt torg och när man är tillbaka är det proppfullt med folk..."

Wellington är som sagt en blåsig stad. Skälet är en bergskedja som pressar ner all vind till öppningen bland bergen, och just där ligger Wellington. Inte den största staden, det är Auckland, men huvudstad. Här finns nya 20-våningars höghus bredvid äldre låga hus.

Staden är uppdelad i olika zoner. En heter Cuba. Efter att promenerat längs stranden och i dess närhet gick vi in mot Cuba. Ett myller av olika stilar, från Rastafari till brädåkare. Vi stannade till och tog en öl och kollade in myllret.

Har ni hört talas om Hanna Montana? Vi har det. Eller snarare ätit middag med tjugotalet "Hanna Montana look-alikes". Det hade blivit kväll och det var middagsdags. Lite svårt hade vi att hitta ett öppet matställe men vi gick ner mot "Cuba". Till slut hittade vi en restaurang som hette "La Casa Pasta" och som såg bra ut. Var väl lite livligt men vi var hungriga. Ganska snart såg, eller snarare hörde vi "The Hannas". Fullständigt hysteriska tonårstjejer som med skrikande  kommentarer och gester åt sig igenom middagen. Helt absurt. Och saken blev inte bättre av att det dessutom var 30 japaner där på ett födelsedagskalas...

Utmattade kom vi hem till hotellet och stöp i säng.

Nu är vår stora utmaning att hitta ett billigt tvätteri. Att tvätta på hotellet kommer kosta runt 1000 kronor. Och kläderna börjar ta slut...

2009-12-04, Wellington, New Zeeland, nya bilder

Vi vaknade av min telefon som ringde klockan 05 på morgonen. Det var en hurtig kvinna från Nacka/Värmdö räddningssällskap som frågade om vi kunde hjälpa till som parkeringsvakter nu i helgen! Vi förklarade läget och fick somna om en timme till. Upp vid 6 och plockade ihop oss, för att med en transferbuss bege oss till Sydney flygplats. Resan skulle idag gå vidare till Nya Zeeland! Flyget avgick 09.30, var framme lokal tid 14.15. Vi fick alltså ställa fram klockan ytterligare 2 timmar, så nu är tidsskillnaden 12 timmar mot vad ni har i Sverige! Vi är 12 timmar före er!

Men vi höll inte på att komma iväg. Man måste ha biljetten utskriven. Bortskämd att bara flyga på kortet, eller nån bokningsreferens så måste man nu ha biljetten utskriven. Räckte inte med att visa biljetten på datorn. Sa man i Sydney. Och nån skrivare fanns det inte på Sydney flygplats. Fast allt visade sig till slut gå bra. Den biljett vi till sist fick utskriven (på nån gammal matrisskrivare) kunde man inte läsa i Wellington, men då jag visade pdf:en på datorn löste sig allt.

Väl framme hittade vi en trevlig taxichaufför som var lite guide på vägen till Wellington. Ni skulle förresten sett inflygningen över NZ, inflygningen mot stan, bergen var gröna och massa får fanns överallt! (tänk du Lena om Caisy och TT hade vart här!) Vi såg även snö på topparna på bergen på Sydön. Man flyger in mellan bergen så husen ligger i samma höjd som planet.

Väl framme vid hotellet checkade vi in, ska bli skönt att bo på ett ställe 3 nätter o bringa någon slags ordning i väskorna

Det är kallt här mot vad de brukar ha! 14 grader och molnigt, typ svensk sommar , taxichauffören tyckte vi hade tur för det har spöregnat i flera dagar, första dagen idag med uppehåll, skönt det! Vi gick ut på stan för att hitta tjocka tröjor, men det ville sig inte, så det blev middag istället, som blev en trevlig överraskning! Jätte god mat, den godaste sen bröllopet! Dessutom klart lägre priser! Och stora portioner.

Nu är vi här i Wellington och lär oss den fram till måndag, då det bär ut med bil igen! Ska bli spännande, det finns vilande vulkaner, varma källor som går att bada i. Vi återkommer med mer om Nya Zeeland! Imorgon ska vi göra stan!

2009-12-03, Beach Day

Avstånd är relativt. Nu är vi i Nelson Bay. Ligger norr om Sydney. Oklart så här långt om hur långt men det är väl några mil. Vi har varit i Katoomba och Hunter och åkt tillbaka mot kusten så det är väl några mil eller så.

Vi har bott på vårt hittills billigaste hotell. 77 dollar. Igår kväll hade dom tejpat för alla fönster i restaurangen. Det var ”Boys club” och ”Lingarie girls”. Det betyder att dom (servitriserna) är klädda för stranden. Men det får bara vi på restaurangen se. Det inspirerade oss till att torsdagen skulle bli ”Beach day”.

Nelson Bay är omgiven av underbara sandstränder, med ökenliknande lanskap innemot mot land. Nästan som berg. Vi började med att åka till ”One mile beach”. Fast så enkelt skulle vi inte göra det, att bara svänga in vid campingen och parkera bilen är att göra det för lätt. Vi hittade efter en stund en väg som gick in mot det håller vi tyckte stranden borde vara åt. Efter 4 kilometer på ganska dålig grusväg tog vägen slut. Var nog tur det, bilen är knappas AWD, och med den markfrigången skulle vi nog inte göra biluthyraren glad när han fick tillbaka bilen.

Vi stannade till sist på en parkering, efter här var det bara OK med 4wd bilar. Vi fortsatte till fots. Snart såg vi att området hade brunnit förra året. Fantastiskt att se att träden återhämtar sig och skjuter nya skott. Ljudet från syrsorna? var öronbedövande. Vi gick och gick men till sist gav vi upp. Bergen blev högre och antydan till strand fanns inte. Campingen nästa.

Efter att parkerat bilen var det 100 meter att gå tills beachen låg gyllengul framför oss. Vågorna rullade rytmiskt in och det var bara att lägga sig. Och minnas att solen är stark och nattens sömn störts av svedan från tidigare solbränna. Åsa är bättre på att sola än mig. Man är tydligen bra på olika saker.

Efter några timmar tog jag bilen och utforskade omgivningarna och hittade Anna Bay. En liten by med en fantastisk strand som hette Birubi. När man kom och såg stranden och sandbergen var det taget som en scen ur ”Stjärnornas krig”. Vi gick på stranden och det kom bilar, F-16 stridsflygplan, lätta segelflygplan, helikoptrar och japaner. Det kändes overkligt. Allt var så vackert. Tiden gick och vi kom på att vi nog borde ges oss iväg mot Sydney.

Det var 16 mil till Sydney. Inte motorväg utan highway med eftermiddagsrusning och 35 grader varmt. Dessutom måste man registrera bilen för vägavgifter vi tydligen utsatt oss för tidigare under veckan. Och det skulle vara mörkt när vi kom till Sydney och vi skulle hitta vart vi skulle lämna bilen, men först tanka den samt hitta ett hotell.

Sydney är inte helt enkel att köra i. Många korsningar och avfarter och skyltar utan belysning. Det löste sig till sist men vi åkte en del omvägar, och dessutom fick åka tillbaka och ta om delar av resan från början. Lite före midnatt hade vi lämnat bilen, hittat ett hotellrum och kunde gå och lägga oss att sova. Snart skall vi till Nya Zeeland.

 

2009-12-02, Lover Hunter och Nelson Bay

Vi tog bilen upp mot vindistrikten, Lower and Upper Hunter. Efter lite kringelikrokande runt Newcastle hittade vi New England Highway. Den skulle ta oss till Singleton som blev första stoppet. Stan kändes som en westernstad. Nästan alla bilarna war SUVar med minst 4 liters motorer. Husen var en eller två våningars och allt låg kring centralgatan. Vi åt fruktsallad. Fortfarande hade vi inte koll på vart vingårdarna låg, vi tänkte att det nog skulle finnas nån turistinformation som skulle hjälpa oss. Den hittade vi först när vi åkte därifrån.'

Det var enklare än vi trodde. Tar man av från highwayen så ligger alla vingårdarna längst småvägarna. Men nu dök nästa problem upp. Hur förenar man vinprovning med bilkörning? Vi måste med andra ord hitta en vingård men restaurang, övernattning och vinprovning. Det gick nästan bra, ja, vi hittade den. Men vinprovningen slutade kl fem ungefär så vi fick köpa oprovat vin. Gick bra det med.

Vi bodde på ett ställe som hette Harrington´s. En irländsk inspirerad turistanläggning med allt vi efterfrågade. Vårt rum, eller snarare våning hade trvå rum och ett badrum med bubbelbad och en uteplats. Riktigt trevligt. En irländsk pub fanns att tillbringa kvällen på, spela biljard och dricka Guinness eller vin på.

Som vanligt somnade vi för tidigt, men vi satte personligt rekord med att vara vakna till halv tio. Varit här en vecka men det verkar omöjligt att vara vaken längre än till kl nio på kvällen. Snart ska vill till New Zeeland, kommer vi somna kl sju då...

Nu är vi i Nelson Bay. En liten stad längst kusten, ca 5 mil norr om Newcastle. En hamnstad, fiske- och valskådar turer går ut härifrån. Dessutom finns det fina stränder att ligga och sola på. Det är temat för imorgon. Eftermiddagen fördrev vi med att promenera och köpa picknick för imorgon.

Det märks att julen närmar sig. Känns konstigt att höra julsånger i värmen när man sitter bredvid en palm. Överallt är det julskyltning.

Vi har varit här nu i drygt en vecka. Känns som vi hunnit med en hel del. Förutom att hantera tidsomställningen. Snart skall vi vidare till New Zeeland, då blir det med tidsomställning.

 

2009-12-01, När skall jag lära mig!

Vaknade, eller snarare vaknade för 25 gången i natt. Dagen efter skulle man kunna kalla det. Dagen hade avslutats med att vi delat på en flaska vin, Just hemkomna från en liten djurpart där vi tittat på koalor, känguruer och en massa fåglar. Vi hade blivit överraskade av regnet.

Ensamma hade vi stått ute i på landet i spöregnet, vi tänkte gå tillbaka till genomfartsvägen men vi insåg att gå i hällregnet på nåt som var väldigt likt en svensk motorväg var ingen bra ide. Vi lyckades ringa efter en taxi som räddade oss.

Att vi åkte till djurparken berodde på att det hade mulnat på och beachen inte längre var lika inbjudande. Det hade för all del varit mulet hela dagen, eller ganska molnigt ändå. Så där molnigt att man struntar i solskyddskräm. Det gäller ju att passa på när solen är framme och bronza så mycket det går.

Vi var nog ganska framgångsrika med det om man ser efter i spegeln. Kokt kräfta är något rödare men smakar dill. Jag smakar inte dill. Annars är vi nog ganska lika.

Vi hade börjat dagen med att kolla väderprognosen, regn och moln, ingen sol. Tittade vi ut så såg det ganska ok ut så vi bestämde oss för att lägga oss på beachen och vänta på regnet. Det blev molnigare och molnigare men inget regn så vi pressade på. Vågorna var högre än förut och vi kastade oss i dom. Runt 3 blev det mulet och då stack vi till djurparken.

Nu har jag ont, och Åsa har sprungit morronvarvet längs stranden.

2009-11-29, Newcastle

Vi har hyrt en jättefin bil. V6:a, 3,6L. Går som ett spjut och ligger som ett strykjärn på vägen. Har dock ett stort fel. Alla reglage är felplacerade, inklusive ratten.

Till exempel så sätter man på vindrutetorkarna när man skall blinka. För att inte tala om att köra på vänster sida. Idag var den stora bilkörardagen. Vi åkte från Katoomba till Newcastle och enda vägvisaren var dålig gratiskarta.

Allt detta skulle utan större problem kunna avbryta ett äktenskap på 4 sekunder. Vi har dock utvecklat en teknik där vi båda hjälps åt med körningen. Vid varje korsning tjoar vi "Vänster, Vänster, Vänster,..." och i varje rondell "Kolla höger, kolla höger, Kolla höger, vänster, vänster vänster....". Är ni med? Det krävs en co-driver för att kunna klara detta.

Nu är vi i Newcastle. En gammal industristad som järnverket hade smutsat ned. Newcastle drabbades av en jordbävning 1989.  Nu är järnverket nedlagt, staden och husen har städats upp och restaurerats och man jobbar hårt på att få hit nya affärer och verksamheter. Fortfarande finns mycket att göra. Många av husen är mer ruckel än hus. I andra ser man att det pågår renovering.

Vi bor på ett hotell med havsutsikt. Vi ser just nu 23 fartyg ut på redden och 75 meter nedanför oss ligger stranden. I berget precis vid havet finns uthugget en stor simbassäng, till och med finns 6 st 25 meters banor med startpallar. Gissa vem som skall träna där?

Igår kväll var vi ute på stan. På en av hamnens pirar var det disco och hålligång. Ett band lirade och det var säker 300 pers där. Kanske lite yngre än oss...

Det är bra att vara gift. Då kan man dela på saker. Som nu. Klockan är 6 på morgonen, Åsa är ute och springer och jag skriver detta...

2009-11-28, Blue Mountains, Katoomba

Yapp, har fortfarande kvar Twin Peaks känslan. Men stan är trevlig och vi trivs. Dagens aktivitet var att kolla in Blue Mountain, eller åtminstone de delar som är mest lättillgängliga.

Vårt hotell är helskönt. Har egen teater där man har uppträdanden av olika kändisar, swimmingpool och ett rum fyllt av soffor, fåtöljer och laidback jazz i högtalarna. Sjalar i taket och andra skumma attribut. Men verkligen ett skönt hotell. Inte som Scandic Guantanamo direkt..

Blue Mountains är en nationalpark,, en av de äldsta i Australien. Området var ursprungligen bebott av aboriginerna men 1913 lyckades några äventyrare tränga igenom området och 1915 fanns det en väg. Området är rikt på kol så det finns ett antal gruvor som numer är nedlagda.

Förutom detta så är det otroligt vackert, regnskog med höga berg runt omkring och vidunderliga utsikter. Och stup. Ofta fann man sig stående med ett par hundra meter fritt fall under sig.

För att ta sig runt tog vi buss. Samma typ som vi tidigare åkt i Sydney med jump on/jump off. Busschauffören berättade glatt om allt som fanns kring oss på resan. Från vad folk hette, hur många trädgårdsmästare det har, vad huset kostade osv. En liten detalj, bussarna var kopior av "trolleys" man hade haft i trafik i Newcastle under 50-talet. Var en blandning mellan bil och båt.

Vi gjorde några stopp under dagen. Det första var i Science park. Där finns en linbana som åker över ravinen, några hundra meter ned och dessutom glasgolv. En vindunderlig upplevelse att se ravinen, vattenfallet och utsikten. Väl framme så tog vi världens brantaste bergbana. Den var brant. Genom en naturlig spricka i berget kom vi ner i regnskogen. Via ett promenadstråk kunde vi gå nere under trädkronorna. Fantastiskt.

Sen bar det upp igen med linbana till starten. Tittade man noga kunde man se fundamentet till en berg och dalbana. Den byggdes på sluttningarna för 15 år sedan men togs aldrig i bruk. Kan förstå det, men den skulle blivit häftig. Mycket stål är det där nu helt i onödan.

Nästa stopp blev Gordon Falls. Vi gick på en liten stig, ödlorna sprang i lövhögarna och vi spanade efter den livsfarliga bruna ormen. Vi såg aldrig någon. Efter att passerat en läskig bro, sett på utsikten från en utskickande klippa mötte vi några som berättade att vi var på fel väg. Bara att vända om igen. Kom fram till utsiktsplatsen mot Gordon Falls till slut,  och vi fick se fallet. Vilken syn!! Väsbyån var som Nilen i förhållande till vad vi såg. En liten rännil om man kollade i teleobjektivet. Var nog fel säsong att kolla vattenfall.

Vi gjorde några fler stop, fantastiska utsikter och vidunderliga bergsformationen mötte oss överallt. Ett stopp hette förresten "Honeymoon Lookout!

Nu är vi dödströtta. Klockan är nästan 9. Imorgon åker vi vidare till Newcastle. Längtar efter oceanen och bad.  Och här är lite bilder från dagen

 

2009-11-27, Katoomba

Nu är det Åsa som skriver, för första gången på resan. Vill för det första göra några tillägg till föregående inlägg…  Beachdagen blev väldigt solig vid 11-tiden och då strömmade folket dit.

En helt annan sak som är mkt rolig för Anders; vi som rest med honom vet att han det första han gör i varje ny stad han kommer till är att luska ut var brandstationen ligger, så även i Sydney. Jag retar alltid honom för detta, men vad hjälper det? Men nu ska jag sluta reta honom, för på torsdag eftermiddag när vi var på tillbakaväg från stranden och nästan ”hemma”, kommer en stressad australiensare och frågar Anders efter vägen till ja, gissa! Brandstationen! Och Anders blev så glad och visade glatt vägen!!

 

Nu ska jag fortsätta om idag fredag – den stora flyttardagen. Vi åt vår fantastiska frukost för att sedan packa o bege oss mot biluthyrningen. Väl där fick vi vänta i 2 tim för att hotellet hade bokat om bilen till 13, fast vi ville ha den 11, sånt é livet, så det var bara att gå på promenad igen, vi fikade, fotade i Hyde Park. Sen var det dags, fin bil, men ratten på högra sidan! Och tänka vänster, vänster. Anders körde felfritt ut ur Sydney, vidare ut på motorvägen mot Blue Mountains och Katoomba, som vi nu är i. Här är det mkt lugnt och vackert! Vi bor i ett guesthouse, ni vet som man ser i filmer som psycho. Men mkt hemtrevligt! Anders tycker stan känns som Twin Peaks. Katoomba är känd för andliga sökare, mkt rökelser i fiken och i affärerna, så vi får väl se hur natten blir…

Nu har vi lagt ut lite bilder, kolla här.

2009-11-26, Beach Day

Idag var det "Beach Day", eller snarare "Bondai Beach day". Vaknade tidigt, tittade ut och möttes av regnvåta gator och ett tjock grått molntäcke över oss. Det är märkligt, man stadsvandrar i glassande sol och när man skall glassa på stranden så regnar det. Men såklart, man slipper ju trängas.

Tog bussen ut till Bondai och mycket riktigt så var de bästa platserna lediga för oss. Faktum är att nästan alla platser, förutom några som måsarna och några morgontidiga kineser tagit var lediga.

Bondai Beach är en strand som ligger som en bomerang. Vågorna kommer in och ger möjligheter till att surfa. All försäljning, bollspel, rökning och annat är förbjudet på stranden, Atmosfären var klart lazy, man badade och surfade. Var aldrig orolig över att vi lämnade fotoväskan och annan packning på stranden när vi badade tillsammans. Kändes inte som att det var en massa tjuvar där.

Vattnet var runt 20 grader, 28 i luften och vågorna rullade in. Helt underbart att kasta sig i dom och försöka surfa på magen. Det gick bättre att surfa för Åsa än för mig…
På väg hem från stranden träffade vi en utvandrad engelsman som gift sig med en norska och flyttat till Australien. Satt och snackade en stund, fick lite tips vad vi ska göra. Det är väldigt lätt att snacka med folk här. Man delar med sig av tips om vart man skall ta vägen.

Nu på kvällen gick vi ut och åt lasagne. När restaurangen inte har rättigheter att sälja vin och öl så har man ”BYO”, "Bring Your Own". Det betyder att man tar med sig eget dricka så får personalen korka upp. Sen betalar man en liten avgift på nån dollar eller två.. Känns onekligen lite kostigt. I Sverige är det ju precis tvärt om. Ska prova att ta med en flaska vin nästa gång ja ska till pizzerian.

När vi skriver detta är klockan halv nio, vi sitter på en bar på Victoria Street och delar en flaska vin. Det är säkert 20 grader varmt och nu börjar åtminstone jag fatta att här har vi sommar. Och att vi missar hela julstressen…

Glömde nästan bort en sak, de Asiatiska fotosessionerna på stranden. Att se våra asiatiska vänner fotografera varandra, och rycka tag i andra att bli fotograferade tillsammans med är helt underbart. En tjej blev överfallen av 3 asiatiska par när hon gick förbi dom. Alla kastade sig på henne och klamrade sig fast. Anledningen var att hon var blond och dessutom länge än dom. Mamman berättade sen att det är alltid så här. Imorgon ska vi ut och billuffa.

2009-11-25, Sydney by foot

Lite kvar av jetlaggen (stavas det så)? Vi gick upp halv fem på morgonen. Åsa stack ut och sprang och jag skrev det som står nedanför i bloggen. Frukost behöver man nödvändigtvis inte äta på hotellet, överallt finns det fik som erbjuder frukost. Fast, vi har en helt fantastisk frukost buffé här på hotellet med massor av frukt, färskpressad juice, bacon och korv mm. så vi blev kvar här.

Idag hade vi planerat att vi skulle ta "Röda Bussarna", stadsrundtur och bara hoppa på/hoppa av. Skulle bara hitta dom först men det borde inte vara något problem, bara gå ner på stan så ser vi dom. Ner mot Paddington, China town, Down town, Darling harbour men inga röda bussar. Vi gick och gick. Efter 4 timmar gav vi upp. Måste sett fel när vi såg en igår. Det finns nog inga Röda bussar här. Vad vi såg var nog en hägring.

Idag är det 30 grader varmt, stekande sol. Perfekt dag att gå på stan. Sydney är en galen blandning av gammalt (Äldre än 20 år och kulturskyddat) och höga skyskrapor. En helt galen känsla och se ett gammalt Viktorianskt hus stå framför ett 30 våningshus. Stan är som en smältdegel med byggnadsarbeten, exklusiva affärer och kinesiska utförsäljningar.

Vi gick tillbaka till hotellet, Anders hade glömt batteriet till kameran så vi var tvungna att hämta det. På vägen, tro det eller ej, så såg vi hägringen igen. Den röda bussen. Frågade på hotellet och mycket riktig, det fanns röda bussar. Gå uppför gatan några meter så stannar dom där.

Första stoppet blev Operan. Vilken känsla att stå här. Ett hus helt inklätt i tegel och helhäftiga former. Att se alla välva ytor mot den klarblåa himmelen var häftigt. Vi stannade ett tag och bara gick runt och njöt. Vänder man sig från operan ser man Sydney "front line". Även det en häftig upplevelse.

Bussen tog oss vidare runt stan. Det man slås hela tiden av är blandningen av det nya och det gamla. I Sydney finns ett drygt 300 meter högt torn, Sydney Tower. Vi tog hissen upp och njöt av den fantastiska utsikten. Sydney har ca 5 miljoner invånare så det är en stor stad att blicka ut över.

Nästa stopp blev Sydney Aquarium, en akvarium som visar det marina livet från spigg till hajar. Två stora tankar finns som man kan gå in i. Rockor, hajar, stora fiskar, sjökor (sjö-kor, inget annat...) och otaliga andra akvarier

Nu var vi trötta. Klockan var 8 och vi hade vart ute 12 timmar, bara att gå hem. Åsa somnade i badet, jag på sängen. Jet laggen och promenader tar sin rätt.

 

2009-11-24, Valsafari

Av Jörgen och Öivin med familjer hade vi fått en Valsafari. Jag vet inte om ni tänkete på hur bra det var att vi fick en sån? Den gjorde hur som helst att vår dygnsomställning startade direkt, ingen sömn trots att vi var dödströtta gjorde att snart skulle vi vara helt anpassade till den nya tiden.

Vi var ute i god tid så vi kunde ta en promenad genom stan ned till "Darling Harbour" där vi skulle möte upp båten. På vägen hittade jag ett bra kvarter, en Ferrari, en Masserati och en Bentley försäljare i nästan samma kvarter. Ska vi verkligen hyra bil när man kan köpa? Fast det är klart, alla hade ratten på fel sida...

Valsafarin gick till så att vi och 6 andra hoppa ned i en ribb boat med  3x300 hästars motorer och gled fram genom hamnen. En mäktig syn med Operan alldeles framför oss. Det blåste ganska mycket. det va skumpigt på vägen ut mot havet. Det var här vi skulle få se valar. Efter en studs kryssande fick vi se något stort och mörkt blåsa upp luft och vatten. En val. Det var alltså sant att man fick se dom. Att fotografera var inte lätt, 3 meter höga vågor, en båt som drog iväg full gas så fort man såg nån val.

En jätte skön dag började närma sig slutet. Vi var trötta, hungriga och nöjda efter några timmar på havet.

2009-11-24, Sydney

Äntligen framme. Vi tog en buss in till hotellet och efter nån minut i bussen dök Abbey upp. En tjej från Sydney som direkt tog fram anteckningsboken, skrev upp alla ställen vi bara måste åka till, ritade en karta och märkte ut alla matställen vi bara måste besöka. Väl framme på hotellet fick vi checka in direkt, blev bjudna på frukost och kunde sova nån timme före vi skulle ut på valsafari.

 

2009-11-24, Tullkontroll Australien

Till slut var vi framme. Nu skulle vi bara hämta väskorna, lista ut hur man kom till hotellet och be att få lämna in väskorna tills vi kunde checka in. Vi skulle vara där vid 7 tiden på morgonen så vi var beredda att vänta. Men på flyget hade ett orosmoment dykt upp. Jag tror en del av er har sett TV-programmen om de Australiensiska tullgubbarna. Dom som slänger in folk i finkan lite hur som helst. Vi kunde bli en av dom som skulle bli inslängda. Vi hade fått en blankett att fylla i om vad vi tog med oss in i landet. Bland annat så fick man ta med sig max 250 gram tobak. Gissa hur långt det räcker för en snusare, och nästa 5 veckor borta från Sverige? Skulle vi chansa, inte skriva i att vi hade mer eller vara ärliga? Vi valde det senare, Åsa blev hastigt uppgraderad till "Svensk Snusare" så nu hade dosen uppgraderats till 500 gram.

Det tog tid innan våra väskor kom. Åsa gick och letade och jag stod kvar vi bandet då tullman 1 dök upp. Jag hade sett att kan gick runt och kollade pass bland lite surfare, backpackers och andra skummissar :-) då han plötsligt kom fram till mig och ville se mitt pass och deklaration. Och åsa hade mitt pass... Han väntade vänligt tills vi var samlade, passen, vi, deklarationerna och tullaren. Då startade allt. Jag hade med 1)För mycket tobak och 2)AV typen "Svenskt Snus". Efter en studs diskussion där jag förklarade att Swedish Match  som tillverkar snus är statskontrollerat, att det är en form av tobak så gick han vidare. Då kom snart nästa tullare i gång, vi blev införda i olika bås beroende på vad vi fyllt i så nu skulle jag övertyga några till om denna drog. Samma historia igen, jag visade honom hur man gjorde etc. Några minuter senare så var det bagageröntgen för att komma in i landets och samma sak igen. Men till slut, nu stod vi på australiensisk mark och snus har vi så det räcker. Vad var det Pippa sa, "Utan snus försmäktar jag på denna öde ö i 3 dagar..."

2009-11-22..2009-11-24, Quantas QF2

Flyga lång är konstigt. Flyga långt och österut är konstigare. Vart tog måndagen vägen? Hur mycket sov vi egentligen? Ingen av oss vet. Quantas är bra. Jag fick fick lätt plats i stolarna, maten helt ok och filmerna gick bra. Men mest tittade vi nog på GPSen. Att 1000 km/timmen kan gå så långsamt på en karta. Men åker kan 800 mil (tror jag) på första benet och lika långt på nästa så tar det tid. Vi mellanlandade i Bangkok (otur, hade vi tagit planet som gick över Singapore hade vi fått åka nya Airbussen, dubbeldeckaren sista halvan av resan) och kunde sträcka lite på oss, ta en öl. Vi sov mest hela resan, ett misstag skulle det visa sig senare

Nu var det bara sista delen kvar, enkel match. 8 timmar, bara att sova men se, det gick inte att sova en sekund. Nu var det riktig natt, förra resan var konstlad natt med mörklagd kabin. Vi vände och vred, försökte sova genom att se konstiga filmer, räkna ut när vi skulle passera olika länder osv osv. Men det gick inte att sova. Nåja, bara att kämpa på. Första dan i Sydney får vi ta det lugnt på så att vi orkar att vara uppe till 21 så vi kan sova en "normal natt" var planen

2009-11-22, London, Heathrow

Resan till London gick bra. Vi hade lyxat till det med Business Class så vi passa på att äta och dricka champagne. Det är gott, Och välbehövligt för vi var framme i London runt 12. Och incheckningen för nästa flyg, det som skulle ta oss till Australien öppnade först 17.30... 5 timmars väntan, till råga på allt i terminal 3, utanför incheckning. Vi fördrev tiden med att titta på människor. Vimlet av människor är fascinerande. Efter den långa väntan fick vi äntligen checka in. Vi båda hade börjat känna oss frusna, lite ont i kroppen och en svininfluensa rädsla började gro. Vi har försökt, men inte lyckats vaccinera oss och det vore väl fasen om vi skulle bli sjuka nu. Dessutom sittande i en flygplansstol till andra sidan jorden. Skulle vi bli insläppta ens?

Bröllopsnatten, 00.00

Klockan 24.00 stod taxin och väntade på oss. En lite småirriterad taxichaufför kunde inte förstå varför hans skulle vänta på oss för men det fick han. Kändes lite tråkigt att åka bort från festen men vi skulle ladda upp för resan, kl 11.45 skulle flyget gå till London.